Älvestad Hembygdsförening
Visa fler kontaktuppgifter
Kontakta oss
Ordförande: Anders Nilsson……… 070-5395686
Sekreterare: Felizia Amnefalk………072-4496178
Kassör: Birgitta Nilsson………………..070-5974685
Om Knektarna i Älvestad
Knektarna i Älvestad
Bilden visar den sista av Livgrenadjärerna i Älvestad.
Han hette Markus Elving och bodde i soldattorp nr
48, heter numera Hemdala. På bilden ser vi hans tre
barn, Gustaf, Karin och Bror Folke och Markus själv.
Markus dör 1947.
Bilden är från 1915 och Drottninggatan är inte så
bred då. Bilden är kolorerad
Om man säjer “indelt soldat”, så tänker nog många på Vilhelm Mobergs roman om “Rasken”.
Huvudpersonen Gustaf Rask var ett typexempel på hur "det ständiga knektehållet" fungerade. Det var en
del av Indelningsverket som var ett personalfinansieringssystem inom svenska staten och försvaret och
grundat på naturahushållning.Det syftade på det faktum att inkomsterna från vissa gårdar avsattes som
lön åt olika grupper t.ex. soldater, men även officerare, civila ämbetsmän, präster och klockare avlönades
på detta sätt.
Gustav II Adolf fastställde 1634 den regementsorganisation som kom att bestå till våra dagar.
Truppförbanden rekryterades, förlades och underhölls såsom landskapsregementen och rekryteringen
skedde genom utskrivning som beordrades av kungen.
Infanteriets manskap hölls som ett så kallat ständigt knekthåll av allmogen genom rotering: varje
landskap eller län åtog sig att utrusta ett regemente om 1 200 man i åtta kompanier som bestod av 150
man. Två eller flera gårdar, tillsammans minst två mantal, skulle tillsammans bilda en rote, och rekrytera
och försörja en soldat; var gårdarna mindre än ett mantal fick fler gårdar gå samman.
Kavalleriet byggde på rusthåll, där en gård (rusthållare) stod för en ryttare och hans häst i byte mot skattelättnader. Officerarna fick en gård
(boställe) och avkastning från särskilda hemman att leva på.
Den indelte soldaten skulle i de flesta landskap ha en bostad med tillhörande markbit, så kallat soldattorp. Om marken inte var bördig nog att försörja sig på skulle
soldaten kompenseras. Han skulle även få lön. På grund av alla förmåner var det under det ständiga knekthållet många yngre bondsöner (som inte skulle efterträda
fadern på gården) som föredrog att värvas som soldat framför att bli dräng. Bönderna hade i fredstid maximalt tre månader på sig att tillsätta vakanta platser, och i
annat fall utdömdes böter och en av rotehållarna fick gå ut som soldat. De indelta soldaterna gjorde en generalmönstring vart tredje år.
I slutet av 1690-talet var indelningsverket infört i nästan alla de landskap i vilket det skulle vara bas för rekryteringen. Det bestod då av 25 000 fotsoldater, 11 000
ryttare och 6 000 båtsmän. Det fanns fortfarande många värvade legoknektar i den Svenska hären, och tillsammans kunde Sverige mobilisera 76 000 man, dubbelt
så många i förhållande till folkmängden som något annat europeiskt land.
Under 1800-talet ifrågasattes indelningsverket allt oftare, naturligt nog framför allt från bondeståndets håll, eftersom det var bönder som stod för kostnaderna.
Värnpliktsarméer infördes i allt fler länder och dessa kunde utrusta numerärt betydligt större truppmängder, och i militär träning kunde de indelta soldaterna inte heller
mäta sig med värvade trupper. Genom ett riksdagsbeslut 1873 bestämdes det att indelningsverket successivt skulle ersättas med värnplikt. Avvecklingens avslutande
del genomfördes 1901. De redan anställda knektarna fick dock rätt att fortsätta att tjänstgöra så länge de önskade. Den siste indelte soldaten, korpral Knut Ramén,
fullgjorde trots en synnerligt hög ålder, fortfarande sina kontrakterade repetitionsövningar vid Upplands regemente (I 8), som då bytt namn till Upplands regemente (S
1), i Uppsala ända till år 1971.
Soldattorpet
Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två
meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta soldattorp samma
grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller "hyresgäster". Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns
kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.
In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en "syn", det vill säga
inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en "torpsyn" vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet
användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp
kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av
dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens
ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att
bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv
tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten
skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i
sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.
Krav för att bli soldat
Några krav på den indelta Soldaten
“Fullkomligen till växt och hurtighet. Friska och sunda, jämväl utan hemliga sjukdomar eller bräckligheter. Ofelbart äga karla vuxna lemmar, lynne och anseende samt
vara raka, friska och rättbenade, jämväl hava hår och åtminstone ämne till skäggväxt.”
Rekryten skulle mäta elva kvarter och två tum vilket blir 168 cm. I början på 1800-talet blev längden sänkt till 165 cm. Bröstvidden skulle vara 80 cm. och lägsta
kroppsvikten 55 kilo, det visade sig nämligen svårt att skaffa karlar med tillräcklig långa.
Från början angavs ingen minimiålder för soldaten. Efter ett tag bestämdes åldern på en mönstergill karl till över sjutton år men
under trettiosex år. 1876 nedsattes högsta åldern till 25 år, för annars hann inte soldaten göra sina 25 till 30 år, vilket krävdes för
att soldaten skulle få pension.
Tidvis lades också stor vikt på att soldaten kunde uppvisa en kraftig skäggväxt eller långa mustascher.
Rekryten godkändes på rekryteringsmötet dit han färdades med sina rotebönder. Godkändes han skevs hans soldatnamn
kompaninummer samt längd ålder och yrke, varifrån han kommer och hans civila stånd infördes i rekryteringsrullan.
Om soldaten tänkte gifta sig hette det: “Ämnar soldat träda i äktenskap skall han göra anmälan därom till sin kompanichef”
Han måste godkänna den tilltänkta bruden.
Knektarnas historia
Carl August Andersson, Eriksberg……
Soldat Marcus Elving med sina barn. Grenadjärtorp nr 48
Bergslags Kompani. Heter numera Hemdala
Carl Alfred Köhl,1844-1891.
Livgrenadjär i torp nr 62, Kölbäcketorpet
mellan 1865 och 1891
Torptavla, fanns på alla soldattorp
